Idag har nästan alla människor ett brådskande behov av lån. En väg ut ur denna situation kan vara genomförandet av ett lån eller kreditavtal skriftligen eller muntligt. Du kan låna pengar från släktingar eller vänner. Du kan sluta sådana avtal med ett kreditinstitut.
I Ryska federationens lagstiftning hänvisas kreditavtal och låneavtal till dokument av samma betydelse. De har dock ett antal skillnader som ganska starkt påverkar deras väsen.
Begreppet ett låneavtal
Ett låneavtal är ett skriftligt avtal undertecknat av båda parter. Ämnet för avtalet är att långivaren tillhandahåller medel på villkoren för brådskande betalning, räntebetalning och återbetalning av låntagaren. I undertecknandet av ett avtal av två parter anges att var och en av dem har sina egna rättigheter och skyldigheter. Banken är skyldig att utfärda ett lån till kunden och kunden åtar sig i sin tur att återbetala detta lån i rätt tid med betalning av all ränta för dess användning.
Beroende på lånets löptid delas låneavtal upp i lång- och kortsiktig. Som regel använder juridiska enheter och företagare kortfristiga lån för att fylla på rörelsekapitalet. Långfristiga lån är mer lämpliga för befolkningens syften, nämligen när man köper en bil eller ett hem på kredit.
Enligt låneavtalet utfärdas pengarna på ett kontant sätt till säljarens konto för den framtida lånesäkerheten. Så här spårar utlåningsinstitut den avsedda användningen av lånet.
För användning av lånebeloppet anges räntan årligen. Det kan fixas för hela lånetiden eller flytande, det vill säga det ändras beroende på marknadsförhållanden eller årligen. Skulder för ett lån uppkommer omedelbart efter ingående av ett låneavtal, men samtidigt kan pengar emitteras i trancher med den frekvens som låntagaren anger.
Låneavtalskoncept
Ett låneavtal är ett avtal vars ämne inte bara är pengar utan också saker som långivaren överför till låntagaren. Enligt detta avtal måste låntagaren returnera en summa pengar som motsvarar lånets storlek eller motsvarande belopp av samma kvalitet och slag som lånades ut. Det är detta som skiljer ett låneavtal från ett lån eller fastighetslån.
Kontraktet kan ingås muntligt (när beloppet av lånade medel inte överstiger tio minimilöner) eller skriftligen. Det finns ingen obligatorisk målanvändning av pengar i låneavtalet.
För att registrera en lånetransaktion är alla dokument eller kvitton tillräckliga, vilket intygar att överföringen av värden / pengar från en person till en annan. Överföringen av lånet bekräftas också av två typer av värdepapper: en växel och en obligation. Dessa värdepapper gör att du kan få tillbaka deras nominella värde och ränta i förhållande till nominellt värde.
Av ovanstående följer att låneavtalet har en smalare specialisering än låneavtalet och dess genomförande sker enligt strängare krav. Låneavtalet ingås endast med solida kunder, vars finansiella tillstånd kontrolleras av kreditinstitutet.
