Den materiella balansen är en ekonomisk tabell som beskriver produktionen, liksom fördelningen av huvudtyperna av produkter in natura. Detta dokument fungerar som ett av de viktigaste verktygen för att bilda och planera naturmaterialrelationer i statliga planer för ekonomisk och social utveckling.
Instruktioner
Steg 1
Bestäm vilken typ av materialbalans du kommer att göra. Den kan utvecklas för en viss tidsenhet (till exempel en timme), för en enhet tillverkad produkt, för en produktionslinje eller för hela företagets kapacitet.
Steg 2
Skapa ett diagram som återspeglar all nödvändig information om inkommande och utgående flöden i materialbalansen. Ange samtidigt alla stadier av produktionscykler som på något sätt ändrade de kvalitativa eller kvantitativa indikatorerna för varje teknisk ström.
Steg 3
Rita ett litet bord. Den bör innehålla egenskaperna hos både kvalitativa och kvantitativa indikatorer för alla tillgängliga flöden. För småskalig produktion kan du bara skapa en materialbalans i form av en tabell.
Steg 4
Rita upp det nödvändiga dokumentet för alla mottagna projektdata (för en ny produktion). För den befintliga produktionen, utveckla en materiell balans enligt de uppnådda resultatindikatorerna för produktionsprocesser för det senaste året före utvecklingen av förordningen.
Steg 5
Använd i form av ett initialvärde, vid beräkning av data i materialbalansen, storleken på den årliga produktiviteten för företaget som anges i projektet för en huvudprodukt eller för inkommande material (råvaror). Utför denna beräkning i termer av timproduktivitet. Detta värde kan bestämmas utifrån det årliga, med beaktande av värdet på arbetsdagar per år, antalet arbetsskift per dag samt timlängden för varje skift.
Steg 6
Subtrahera från antalet arbetsdagar alla de dagar som var förknippade med reparation eller underhåll av utrustning i enlighet med det accepterade systemet för förebyggande underhåll.
Steg 7
Beräkna materialbalansen enligt blockschemat. För att göra detta, använd följande data: sammansättningen av kretsens ingångsflöden, värdet på produkternas produktion, stökiometriska indikatorer, deras förhållanden, användningsfaktorer, de praktiska värdena på förlusterna för de frigjorda produkterna vid varje enskilt kretsblock och standarderna för sammansättningen av kretsens utflöden.
